1 Moseboken 3

¹Ormen var listigare än alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: 'Ni får inte äta av något träd i trädgården'?"

²Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta frukten från träden i trädgården,

³men Gud har sagt: 'Ni får inte äta frukten från trädet som står mitt i trädgården, och ni får inte röra det, annars kommer ni att dö.'"

⁴Ormen sade till kvinnan: "Ni kommer verkligen inte att dö!

⁵Gud vet att den dag ni äter av det kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud, med kunskap om gott och ont."

⁶När kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat, och dessutom åtråvärt för att få visdom, tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt.

⁷Då öppnades bådas ögon, och de insåg att de var nakna; så de sydde ihop fikonlöv och gjorde sig höftskynken.

⁸Sedan hörde de Herren Gud vandra i trädgården under dagens svala tid, och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i trädgården.

⁹Herren Gud ropade på mannen och sade till honom: "Var är du?"

¹⁰Han svarade: "Jag hörde dig i trädgården, och jag blev rädd eftersom jag var naken; så jag gömde mig."

¹¹Och Han sade: "Vem har sagt dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag befallde dig att inte äta av?"

¹²Mannen sade: "Kvinnan som du satte hos mig — hon gav mig av trädet, och jag åt."

¹³Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad har du gjort?" Kvinnan sade: "Ormen bedrog mig, och jag åt."

¹⁴Så Herren Gud sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta, förbannad är du mer än alla boskapsdjur och alla vilda djur! På din buk ska du kräla och stoft ska du äta alla dina livsdagar.

¹⁵Och jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din avkomma och hennes; han ska krossa ditt huvud, och du ska krossa hans häl."

¹⁶Till kvinnan sade Han: "Jag ska göra din smärta mycket stor i ditt barnafödande; med smärtsam möda ska du föda barn. Din åtrå ska vara till din man, och han ska råda över dig."

¹⁷Till Adam sade Han: "Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag befallde dig: 'Du ska inte äta av det,' är marken förbannad för din skull; med möda ska du äta av den alla dina livsdagar.

¹⁸Den ska bära törne och tistel åt dig, och du ska äta av markens örter.

¹⁹I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen; ty du är stoft, och till stoft ska du återvända."

²⁰Mannen kallade sin hustru Eva, eftersom hon var moder till alla levande.

²¹Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²²Och Herren Gud sade: "Se, mannen har blivit som en av Oss, med kunskap om gott och ont. Han får inte tillåtas att räcka ut sin hand och ta också av livets träd, och äta, och leva för evigt."

²³Därför sände Herren Gud honom ut ur Edens trädgård för att bruka marken från vilken han var tagen.

²⁴Så Han drev ut mannen; och öster om Edens trädgård placerade Han keruber och ett flammande svärd som vände åt alla håll för att bevaka vägen till livets träd.