1 Moseboken 42

¹När Jakob insåg att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför står ni bara och ser på varandra?"

²Han tillade: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp åt oss, så att vi kan leva och inte dö."

³Så reste tio av Josefs bröder till Egypten för att köpa säd.

⁴Men Jakob sände inte Benjamin, Josefs bror, med de andra, för han fruktade att något ont kunde hända honom.

⁵Så var Israels söner bland dem som gick för att köpa säd, för hungersnöden var också i Kanaans land.

⁶Josef var landets styresman, den som sålde säd till allt folket. När Josefs bröder kom, bugade de sig inför honom med ansiktet mot marken.

⁷När Josef såg sina bröder, kände han igen dem, men han dolde sin identitet och talade hårt till dem. "Varifrån kommer ni?" frågade han. "Från Kanaans land," svarade de, "för att köpa mat."

⁸Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.

⁹Josef mindes drömmarna han hade om dem och sade: "Ni är spioner! Ni har kommit för att se var vårt land är oskyddat."

¹⁰De svarade: "Nej, herre. Vi, dina tjänare, har kommit för att köpa mat.

¹¹Vi är alla söner till en man. Vi är ärliga män, inte spioner."

¹²Men han insisterade: "Nej, ni har kommit för att se var vårt land är oskyddat."

¹³De svarade: "Dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaan. Den yngste är hos vår far, och en finns inte mer."

¹⁴Josef sade till dem: "Det är som jag varnade: ni är spioner!

¹⁵Så här ska ni prövas: vid faraos liv, ni ska inte lämna denna plats om inte er yngste bror kommer hit.

¹⁶Sänd en av er för att hämta er bror; resten av er ska hållas i förvar, så att era ord kan prövas för att se om ni talar sanning. Annars, vid faraos liv, är ni spioner!"

¹⁷Och han höll dem alla i förvar i tre dagar.

¹⁸På den tredje dagen talade Josef till dem och sade: "Gör detta och ni ska leva, för jag har gudsfruktan:

¹⁹Om ni är ärliga män, låt en av era bröder stanna här i fängelse, medan resten av er går och tar säd tillbaka till era hungriga hushåll.

²⁰Men ni måste föra er yngste bror till mig, så att era ord kan verifieras och ni inte dör." Och de gick med på det.

²¹De sade till varandra: "Visst blir vi straffade på grund av vår bror. Vi såg hans nöd när han bönföll oss, men vi ville inte lyssna; därför har denna olycka kommit över oss."

²²Ruben svarade: "Sade jag inte till er att inte synda mot pojken? Men ni ville inte lyssna! Nu krävs rättvisa för hans blod."

²³De var omedvetna om att Josef kunde förstå dem, eftersom han använde en tolk.

²⁴Josef vände sig bort från dem och grät, men återvände sedan och talade till dem igen. Han tog Simeon från dem och band honom inför deras ögon.

²⁵Josef gav order om att fylla deras säckar med säd, att lägga varje mans silver tillbaka i hans säck, och att förse dem med proviant för deras resa. Detta gjordes för dem.

²⁶De lastade sin säd på sina åsnor och gav sig iväg.

²⁷På platsen där de stannade för natten öppnade en av dem sin säck för att ge sin åsna foder, och han såg sitt silver i säckens öppning.

²⁸"Mitt silver har blivit återlämnat," sade han till sina bröder. "Här är det i min säck." Deras hjärtan sjönk, och de vände sig till varandra darrande och sade: "Vad är detta som Gud har gjort mot oss?"

²⁹När de återvände till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade,

³⁰"Mannen som är herre över landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi vore landets spioner.

³¹Ändå försäkrade vi honom, 'Vi är ärliga män; vi är inte spioner.

³²Vi är tolv bröder, söner till en far. En finns inte mer, och den yngste är hos vår far i Kanaan.'

³³Då sade mannen som är herre över landet till oss: 'Så här ska jag veta om ni är ärliga män: lämna en av era bröder här hos mig, ta säd för era hungrande hushåll och gå.

³⁴Men för er yngste bror till mig så att jag ska veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag ge er er bror tillbaka, och ni kan handla i landet.'"

³⁵När de tömde sina säckar, var varje mans silverpung i hans säck. När de och deras far såg pengapungarna, blev de rädda.

³⁶Deras far Jakob sade till dem: "Ni har berövat mig mina barn. Josef finns inte mer, Simeon finns inte mer, och nu vill ni ta Benjamin. Allt är emot mig!"

³⁷Ruben sade till sin far: "Du kan döda mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Lämna honom i min vård, och jag ska föra honom tillbaka till dig."

³⁸Men Jakob sade: "Min son ska inte gå ner med er; hans bror är död, och han är ensam kvar. Om något ont skulle hända honom på den resa ni gör, skulle ni föra min gråa hår ner till Sheol i sorg."