1 Moseboken 43

¹Hungersnöden fortsatte att vara svår i landet.

²När de hade förbrukat all säd de hade tagit med från Egypten, sa deras far till dem: "Återvänd och köp lite mer mat åt oss."

³Juda svarade honom: "Mannen varnade oss strängt, 'Ni får inte se mitt ansikte om inte er bror är med er.'

⁴Om du låter vår bror följa med oss, går vi ner och köper mat åt dig.

⁵Men om du inte skickar honom, går vi inte ner, för mannen sa till oss, 'Ni får inte se mitt ansikte om inte er bror är med er.'"

⁶Israel frågade: "Varför drog ni denna olycka över mig genom att berätta för mannen att ni hade en annan bror?"

⁷De sa: "Mannen frågade oss noggrant om oss själva och vår familj och sa, 'Lever er far fortfarande? Har ni en annan bror?' Vi svarade på hans frågor. Hur kunde vi veta att han skulle säga, 'Ta med er bror hit ner'?"

⁸Då sa Juda till sin far Israel: "Skicka pojken med mig, så ger vi oss av genast, så att vi, du och våra barn kan leva och inte dö.

⁹Jag ska personligen gå i borgen för hans säkerhet; du kan hålla mig ansvarig. Om jag inte för honom tillbaka och presenterar honom för dig, ska jag bära skulden för alltid.

¹⁰Om vi inte hade dröjt, kunde vi ha gått och återvänt två gånger vid det här laget."

¹¹Då sa deras far Israel: "Om det måste vara så, gör då detta: ta med er några av landets bästa produkter i era säckar och bär ner dem till mannen som en gåva—lite balsam, lite honung, några kryddor och myrra, pistaschnötter och mandlar.

¹²Ta dubbelt så mycket pengar med er, och återlämna pengarna som hade lagts tillbaka i era säckars öppningar. Kanske var det ett misstag.

¹³Ta även med er er bror, och återvänd till mannen utan dröjsmål.

¹⁴Och må Gud den Allsmäktige ge er nåd inför mannen, så att han släpper er andre bror och Benjamin till er. Vad mig beträffar, om jag är berövad, så är jag berövad."

¹⁵Så männen tog gåvorna och dubbelt så mycket pengar, och även Benjamin. De skyndade sig ner till Egypten och stod inför Josef.

¹⁶När Josef såg Benjamin med dem, sa han till förvaltaren i sitt hus: "Ta dessa män till mitt hus, slakta ett djur och förbered en måltid; de ska äta med mig vid middagstid."

¹⁷Förvaltaren gjorde som Josef instruerade och förde männen till Josefs hus.

¹⁸Männen blev rädda när de fördes till Josefs hus. De tänkte: "Vi förs hit på grund av pengarna som återlämnades i våra säckar första gången. Han har för avsikt att attackera oss, övermanna oss och ta oss som slavar, tillsammans med våra åsnor."

¹⁹Så de närmade sig Josefs förvaltare och talade med honom vid husets ingång.

²⁰De sa: "Förlåt oss, min herre, vi kom verkligen hit första gången för att köpa mat.

²¹Men när vi nådde vår lägerplats, öppnade vi våra säckar och fann varje mans pengar i öppningen av hans säck—våra pengar i sin helhet. Så vi har tagit med det tillbaka med oss.

²²Vi har också tagit med ytterligare pengar för att köpa mat. Vi vet inte vem som lade våra pengar i våra säckar."

²³Förvaltaren sa: "Frid vare med er; var inte rädda. Er Gud och er fars Gud har gett er en skatt i era säckar; jag fick era pengar." Sedan förde han ut Simeon till dem.

²⁴Förvaltaren förde männen in i Josefs hus, gav dem vatten att tvätta sina fötter och gav foder till deras åsnor.

²⁵De förberedde sina gåvor för Josefs ankomst vid middagstid, för de hade hört att de skulle äta där.

²⁶När Josef kom hem, presenterade de för honom de gåvor de hade tagit med in i huset, och de bugade sig till marken inför honom.

²⁷Han frågade dem om deras välbefinnande och sa: "Lever er gamle far, som ni talade om, fortfarande?"

²⁸De svarade: "Din tjänare vår far lever fortfarande och mår bra." Och de bugade sig i vördnad.

²⁹När han såg sig omkring och såg sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: "Är detta er yngste bror, den ni berättade om för mig?" Och han sa: "Må Gud vara nådig mot dig, min son."

³⁰Djupt rörd vid åsynen av sin bror, skyndade Josef ut och sökte en plats att gråta. Han gick in i sin privata kammare och grät där.

³¹Efter att ha tvättat sitt ansikte, kom han ut och, behärskande sig, sa: "Servera måltiden."

³²De serverade honom för sig, bröderna för sig, och egyptierna som åt med honom för sig, eftersom egyptier inte kunde äta med hebreer, för det är avskyvärt för dem.

³³Männen satt framför honom i ordning efter deras ålder, från den förstfödde till den yngste, och de såg på varandra i förvåning.

³⁴När portioner serverades till dem från Josefs bord, var Benjamins portion fem gånger större än någon annans. Så de festade och drack frikostigt med honom.