1 Moseboken 45

¹Då kunde Josef inte längre behärska sig inför alla som stod omkring honom, och han ropade: "Låt alla gå ut från mig!" Så det var ingen med Josef när han avslöjade sig för sina bröder.

²Han grät så högt att egyptierna hörde det, och nyheten nådde faraos hus.

³Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef! Lever min far fortfarande?" Men hans bröder kunde inte svara honom, för de var förskräckta i hans närvaro.

⁴Då sade Josef till sina bröder: "Kom närmare mig, jag ber er." När de hade kommit närmare, sade han: "Jag är er bror Josef, som ni sålde till Egypten.

⁵Var nu inte bedrövade eller arga på er själva för att ni sålde mig hit, för Gud sände mig före er för att bevara liv.

⁶För hungersnöden har varit i landet i två år, och det återstår ännu fem år då det inte kommer att vara någon plöjning eller skörd.

⁷Gud sände mig före er för att säkerställa en kvarleva på jorden och för att rädda era liv genom en stor befrielse.

⁸Så det var inte ni som sände mig hit, utan Gud. Han har gjort mig till en fader för farao, herre över hela hans hus och härskare över hela Egypten.

⁹Skynda er tillbaka till min far och säg till honom: 'Detta säger din son Josef: Gud har gjort mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig; dröj inte.

¹⁰Du ska bo i landet Goshen och vara nära mig—du, dina barn och barnbarn, dina hjordar och boskap, och allt du har.

¹¹Jag ska försörja dig där, för det återstår ännu fem år av hungersnöd, så att inte du och ditt hushåll och allt du har blir utblottade.'

¹²Se, era ögon och min bror Benjamins ögon ser att det är jag som talar till er.

¹³Berätta för min far om all min ära i Egypten och om allt ni har sett. Och för hit min far snabbt.”

¹⁴Sedan omfamnade han sin bror Benjamin och grät, och Benjamin grät på hans axel.

¹⁵Han kysste alla sina bröder och grät över dem. Därefter talade hans bröder med honom.

¹⁶När nyheten nådde faraos hus att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare.

¹⁷Farao instruerade Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta ska ni göra: Lasta era djur och återvänd till Kanaans land,

¹⁸och ta med er er far och era hushåll tillbaka till mig. Jag ska ge er det bästa av Egyptens land, och ni ska njuta av landets fetma.'

¹⁹Ni får också instruktioner: 'Gör detta: Ta några vagnar från Egypten för era små och era hustrur, och ta med er er far och kom.

²⁰Bekymra er inte om era tillhörigheter, för det bästa av hela Egyptens land är ert.'"

²¹Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, som farao hade befallt, och försåg dem också med proviant för resan.

²²Han gav var och en av dem ombyten av kläder, men till Benjamin gav han trehundra silvermynt och fem ombyten av kläder.

²³Till sin far sände han följande: tio åsnor lastade med det bästa av Egypten, och tio åsninnor lastade med säd, bröd och proviant för resan.

²⁴Han skickade iväg sina bröder, och när de avreste, sade han till dem: "Gräla inte på vägen!"

²⁵De gick upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land.

²⁶De berättade för honom: "Josef lever fortfarande, och han är härskare över hela Egypten." Jakob blev förbluffad, för han trodde dem inte.

²⁷Men när de återgav för honom alla de ord Josef hade talat till dem, och när han såg vagnarna Josef hade sänt för att hämta honom, återvände hans far Jakob till liv.

²⁸Då förklarade Israel: "Detta är nog; min son Josef lever fortfarande. Jag ska gå och se honom innan jag dör."