1 Moseboken 47

¹Josef gick till farao och sade: "Min far och mina bröder, tillsammans med sina hjordar, boskap och allt de äger, har kommit från Kanaans land och är nu i Goshen."

²Han valde ut fem av sina bröder att presentera inför farao.

³Farao frågade dem: "Vad är ert yrke?" De svarade: "Dina tjänare är herdar, liksom våra förfäder."

⁴De fortsatte: "Vi har kommit för att bo här tillfälligt, för hungersnöden i Kanaan är svår och det finns ingen betesmark för våra hjordar. Låt dina tjänare bo i Goshen."

⁵Farao talade till Josef: "Din far och dina bröder har kommit till dig.

⁶Egyptens land står till ditt förfogande; bosätt din familj i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshen. Om någon av dem är duglig, sätt dem över min boskap."

⁷Josef förde sedan sin far Jakob till farao, och Jakob välsignade farao.

⁸Farao frågade Jakob: "Hur många år har du levt?"

⁹Jakob svarade: "Åren av min vandring är 130. Mina år har varit få och svåra, och jag har inte nått mina förfäders livslängd under deras vandring."

¹⁰Jakob välsignade farao igen och lämnade hans närvaro.

¹¹Josef bosatte sin far och sina bröder i Egypten och gav dem egendom i den bästa delen av landet, regionen Rameses, som farao hade befallt.

¹²Josef försåg också sin far, sina bröder och hela sin fars hushåll med mat, enligt antalet av deras beroende.

¹³Det fanns ingen mat i hela regionen på grund av hungersnödens svårighet; Egypten och Kanaan led av den.

¹⁴Josef samlade in alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot spannmål, och han förde dem till faraos hus.

¹⁵När alla pengar i Egypten och Kanaan var uttömda, närmade sig egyptierna Josef och sade: "Ge oss mat. Varför ska vi förgås inför dig? Våra pengar är slut."

¹⁶Josef svarade: "För hit er boskap, så ska jag ge er mat i utbyte mot dem, eftersom era pengar är slut."

¹⁷De förde sin boskap till Josef, och han försåg dem med mat i utbyte mot deras hästar, får, getter, nötkreatur och åsnor. Han försörjde dem det året med mat för deras boskap.

¹⁸När det året var slut, återvände de följande år och sade: "Vi kan inte dölja för vår herre att våra pengar är slut och vår boskap tillhör dig. Det finns inget kvar för vår herre utom våra kroppar och vår mark.

¹⁹Varför ska vi förgås inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark i utbyte mot mat, och vi ska bli faraos tjänare. Ge oss säd så att vi kan leva och inte dö, och så att marken inte blir ödelagd."

²⁰Josef förvärvade all mark i Egypten för farao. Varje egyptier sålde sin åker eftersom hungersnöden var svår, och marken blev faraos.

²¹Josef flyttade folket till städerna från ena änden av Egypten till den andra.

²²Han köpte dock inte prästernas mark, eftersom de fick en regelbunden tilldelning från farao och levde av den, så de sålde inte sin mark.

²³Josef sade till folket: "Idag har jag köpt er och er mark för farao. Här är säd för er att så på marken.

²⁴Vid skörden ska ni ge en femtedel till farao, och de återstående fyra femtedelarna ska vara era för säd till fälten och för mat till er själva, era hushåll och era barn."

²⁵De sade: "Du har räddat våra liv! Må vi finna nåd i vår herres ögon; vi ska vara faraos tjänare."

²⁶Josef upprättade en lag angående Egyptens land, som fortfarande gäller idag, att en femtedel av produkten tillhör farao. Endast prästernas mark blev inte faraos.

²⁷Israeliterna bosatte sig i Egypten, i regionen Goshen. De förvärvade egendom och var fruktsamma, och de förökade sig mycket.

²⁸Jakob levde i Egypten i sjutton år, och hans livslängd var 147 år.

²⁹När tiden närmade sig för Israel att dö, kallade han till sig sin son Josef och sade: "Om jag har funnit nåd i dina ögon, lägg din hand under min lår och lova att visa mig godhet och trofasthet. Begrava mig inte i Egypten,

³⁰utan när jag vilar med mina fäder, för mig ut ur Egypten och begrav mig på deras gravplats." Josef sade: "Jag ska göra som du säger."

³¹"Svär till mig," insisterade Jakob. Så Josef svor till honom, och Israel tillbad medan han lutade sig mot toppen av sin stav.