1 Moseboken 48

¹Efter dessa händelser fick Josef veta: "Din far är sjuk." Så han tog med sig sina två söner, Manasse och Efraim.

²När Jakob fick höra nyheten, "Din son Josef har kommit till dig," samlade Israel sin styrka och satte sig upp i sängen.

³Jakob talade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig,

⁴och sade till mig: 'Jag ska göra dig fruktsam och föröka dina ättlingar. Jag ska göra dig till en mängd folk, och jag ska ge detta land till dina ättlingar som en evig besittning.'

⁵"Nu ska dina två söner, som föddes åt dig i Egypten innan jag kom hit, betraktas som mina; Efraim och Manasse ska vara mina, precis som Ruben och Simeon är.

⁶Alla barn som föds åt dig efter dem ska vara dina; de ska upptecknas under sina bröders namn i deras arv.

⁷När jag återvände från Paddan, dog Rakel i Kanaans land, till min sorg, medan vi fortfarande var på resan, en liten bit från Efrat. Så jag begravde henne där på vägen till Efrat" (det vill säga Betlehem).

⁸När Israel såg Josefs söner, frågade han: "Vilka är dessa?"

⁹Josef sade till sin far: "Det är mina söner, som Gud har gett mig här." Då sade Israel: "För dem till mig, så att jag kan välsigna dem."

¹⁰Nu hade Israels ögon blivit svaga på grund av ålderdom, och han kunde knappt se. Så Josef förde dem nära, och hans far kysste och omfamnade dem.

¹¹Israel sade till Josef: "Jag hade aldrig väntat mig att få se ditt ansikte igen, och nu har Gud låtit mig se dina barn också."

¹²Josef tog dem då från Israels knän och bugade sig med ansiktet mot marken.

¹³Josef tog dem båda, Efraim med sin högra hand mot Israels vänstra hand, och Manasse med sin vänstra hand mot Israels högra hand, och förde dem nära honom.

¹⁴Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, som var den yngre, och korsade sina armar, lade han sin vänstra hand på Manasses huvud, även om Manasse var den förstfödde.

¹⁵Sedan välsignade han Josef och sade: "Den Gud inför vilken mina fäder Abraham och Isak vandrade, den Gud som har varit min herde genom hela mitt liv till denna dag,

¹⁶ängeln som har befriat mig från allt ont, välsigna pojkarna. Må mitt namn bevaras i dem, och mina fäders namn Abraham och Isak; och må de växa till en mängd på jorden."

¹⁷När Josef såg sin far lägga sin högra hand på Efraims huvud, misshagade det honom; så han tog tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.

¹⁸Josef sade till sin far: "Snälla, min far, denna är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud."

¹⁹Men hans far vägrade och sade: "Jag vet, min son, jag vet. Han ska också bli ett folk, och han ska också bli stor. Men hans yngre bror ska bli större än han, och hans ättlingar ska bli en mängd av nationer."

²⁰Han välsignade dem den dagen och sade: "Genom dig ska Israel uttala välsignelser och säga: 'Må Gud göra dig som Efraim och Manasse.'" Således satte han Efraim före Manasse.

²¹Sedan sade Israel till Josef: "Jag är på väg att dö, men Gud ska vara med dig och föra dig tillbaka till dina fäders land.

²²Och jag ger dig en del mer än dina bröder, som jag tog från amoréerna med mitt svärd och min båge."