Jesaja 42

¹"Se, min tjänare, som jag har utvalt; min älskade utvalde i vilken min själ har sin glädje. Jag har lagt min Ande på honom; han ska föra fram rättvisa till folken.

²Han ska inte ropa eller höja sin röst, inte låta sin röst höras på gatorna.

³Ett brutet strå ska han inte krossa, och en svagt brinnande veke ska han inte släcka; han ska troget föra fram rättvisa.

⁴Han ska inte vackla eller bli nedslagen förrän han har upprättat rättvisa på jorden; och kustländerna ska vänta förväntansfullt på hans undervisning."

⁵Så säger Gud Herren, som skapade himlarna och spände ut dem, som bredde ut jorden och allt som växer där, som ger andedräkt åt dess folk och ande åt dem som vandrar på den:

⁶"Jag är Herren; jag har kallat dig i rättfärdighet, jag ska hålla dig vid handen och vaka över dig, och jag ska utse dig till ett förbund för folket, ett ljus för nationerna,

⁷för att ge syn åt de blinda, befria fångar från fängelse, och de som bor i mörker från deras fångenskap.

⁸Jag är Herren; detta är mitt namn! Jag ska inte dela min ära med någon annan, inte heller min lovsång med avgudar.

⁹Se, de förra ting har hänt, och nya ting förkunnar jag; innan de spirar fram berättar jag dem för er."

¹⁰Sjung till Herren en ny sång, hans lov från jordens ändar, ni som går ner till havet och allt som är i det, ni öar och ni som bor på dem.

¹¹Låt öknen och dess städer höja sina röster, de bosättningar där Kedar bor. Låt invånarna i Sela sjunga av glädje; låt dem ropa från bergstopparna.

¹²Låt dem ge ära och härlighet till Herren och förkunna hans lov i kustländerna.

¹³Herren ska gå ut som en krigare; han ska väcka sin iver som en stridsman. Med ett rop ska han höja stridsropet och triumfera över sina fiender.

¹⁴"Jag har varit tyst länge; jag har varit stilla och hållit mig tillbaka. Nu, som en kvinna i födslovåndor, ska jag stöna, jag ska både flämta och flåsa.

¹⁵Jag ska ödelägga bergen och kullarna och förtorka all deras växtlighet; jag ska förvandla floder till kustländer och torka ut dammarna.

¹⁶Jag ska leda de blinda på vägar de inte känner, längs okända stigar ska jag leda dem. Jag ska förvandla mörker till ljus framför dem och göra de ojämna platserna jämna. Dessa är de saker jag ska göra, och jag ska inte överge dem.

¹⁷De ska vända tillbaka och bli fullständigt skamsna, de som litar på avgudar, som säger till gjutna bilder, 'Ni är våra gudar.'

¹⁸Lyssna, ni döva; se, ni blinda, och se!

¹⁹Vem är blind om inte min tjänare, eller så döv som min budbärare som jag sänder? Vem är så blind som den som är i förbund med mig, eller så blind som Herrens tjänare?

²⁰Du har sett många ting, men du kommer inte ihåg dem; dina öron är öppna, men ingen lyssnar.

²¹Herren var nöjd, för sin rättfärdighets skull, att göra sin lag stor och härlig.

²²Men detta är ett folk plundrat och skövlat; alla är fångade i gropar eller gömda i fängelser. De har blivit plundrade, utan någon att rädda dem; de har blivit byte, utan någon att säga, "Skicka dem tillbaka."

²³Vem bland er ska ta detta till sig? Vem ska uppmärksamma och lyssna för framtiden?

²⁴Vem gav Jakob till plundring, och Israel till plundrarna? Var det inte Herren, mot vilken vi har syndat? För de ville inte följa hans vägar, inte heller lydde de hans lag.

²⁵Så han utgöt över dem sin vredes hetta och krigets våld; det omslöt dem i lågor, men de förstod inte; det förtärde dem, men de brydde sig inte.