Jesaja 46

¹Bel böjer sig, Nebo sjunker ner; deras avgudar bärs av djur och boskap. De bilder ni bär är tunga, en börda för de trötta.

²De sjunker ner och böjer sig tillsammans; de kan inte rädda bördan, och de själva går i fångenskap.

³”Lyssna på mig, Jakobs hus, alla ni som är kvar av Israels folk, ni som har blivit burna av mig sedan födseln och burna från moderlivet.

⁴Även till er ålderdom och gråa hår kommer jag att vara densamme; jag är den som ska bära er. Jag har gjort er och jag ska bära er; jag ska bära och rädda er.

⁵”Vem vill ni likna mig vid eller göra mig jämlik? Vem vill ni jämföra mig med så att vi kan vara lika?

⁶Några tar guld ur sina väskor och mäter upp silver på vågen; de anlitar en guldsmed för att forma det till en gud, och de böjer sig ner och tillber det.

⁷De lyfter det på sina axlar och bär det; de ställer det på sin plats, och där står det. Det kan inte röra sig från sin plats. Även om någon ropar till det, kan det inte svara; det kan inte rädda dem från deras nöd.

⁸”Kom ihåg detta, håll det i minnet; ta det till hjärtat, ni syndare.

⁹Kom ihåg det som varit, det som hände för länge sedan; för jag är Gud, och det finns ingen annan; jag är Gud, och det finns ingen som jag.

¹⁰Jag förklarar slutet från början, från forntiden det som ännu inte hänt. Jag säger, 'Mitt syfte ska stå fast, och jag ska genomföra allt jag behagar.'

¹¹Jag kallar en rovfågel från öster, en man för mitt syfte från ett avlägset land. Det jag har talat, ska jag genomföra; det jag har planerat, ska jag säkert göra.

¹²”Lyssna på mig, ni hårdhjärtade, ni som är långt från rättfärdighet.

¹³Jag för min rättfärdighet nära, den är inte långt borta; och min frälsning ska inte dröja. Jag ska ge frälsning till Sion, min härlighet till Israel.