Johannes 11

¹Det fanns en man som hette Lasarus och han var sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde.

²(Det var den Maria som smorde Herren med parfym och torkade hans fötter med sitt hår, vars bror Lasarus var sjuk.)

³Så systrarna skickade bud till honom och sa: "Herre, den du älskar är sjuk."

⁴När Jesus hörde detta sa han: "Denna sjukdom kommer inte att leda till döden. Nej, den är till Guds ära, så att Guds Son kan bli förhärligad genom den."

⁵Jesus hade djup tillgivenhet för Marta, hennes syster och Lasarus.

⁶Så när han hörde att Lasarus var sjuk stannade han där han var i två dagar till,

⁷och sedan sa han till sina lärjungar: "Låt oss återvända till Judéen."

⁸"Men Mästare," sa de, "för inte så länge sedan försökte folket där stena dig, och ändå går du tillbaka?"

⁹Jesus svarade: "Finns det inte tolv timmar av dagsljus? Den som går på dagen snubblar inte, för han ser denna världens ljus.

¹⁰Det är när någon går på natten som han snubblar, för han har inget ljus."

¹¹Efter att han hade sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasarus har somnat; men jag går dit för att väcka honom."

¹²Hans lärjungar svarade: "Herre, om han sover, kommer han att bli frisk."

¹³Jesus hade talat om hans bortgång, men hans lärjungar trodde att han syftade på naturlig sömn.

¹⁴Så han sa tydligt till dem: "Lasarus är död,

¹⁵och för er skull är jag glad att jag inte var där, så att ni kan tro. Men låt oss gå till honom."

¹⁶Då sa Tomas, även känd som Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss också gå, så att vi kan möta döden med honom."

¹⁷När Jesus kom fram fann han att Lasarus redan hade legat i graven i fyra dagar.

¹⁸Betania låg bara en kort bit från Jerusalem,

¹⁹och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem angående deras bror.

²⁰När Marta hörde att Jesus kom, gick hon ut för att möta honom, medan Maria stannade hemma.

²¹"Herre," sa Marta till Jesus, "om du hade varit här, vet jag att min bror inte skulle ha dött.

²²Men jag vet att även nu kommer Gud att ge dig vad du än ber om."

²³Jesus försäkrade henne: "Din bror kommer att uppstå."

²⁴Marta svarade: "Jag vet att han kommer att uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen."

²⁵Jesus sa till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva, även om han dör;

²⁶och den som lever genom att ha tro på mig ska aldrig verkligen dö. Tror du detta?"

²⁷"Ja, Herre," svarade hon, "jag tror att du är Messias, Guds Son, som var bestämd att komma in i världen."

²⁸Efter att ha sagt detta gick hon tillbaka och kallade sin syster Maria åt sidan. "Läraren är här," sa hon, "och frågar efter dig."

²⁹När hon hörde detta reste sig Maria snabbt och gick till honom.

³⁰Jesus hade ännu inte gått in i byn, utan stannade kvar på den plats där Marta hade mött honom.

³¹När judarna som hade varit med Maria i huset och tröstat henne märkte hur snabbt hon reste sig och gick ut, följde de efter henne, i tron att hon skulle gå till graven för att sörja där.

³²När Maria nådde platsen där Jesus var och såg honom, föll hon vid hans fötter. "Herre", sa hon "om du hade varit här, vet jag att min bror inte skulle ha dött."

³³När Jesus såg henne gråta, och judarna som hade kommit med henne också gråta, blev han djupt rörd i anden och bedrövad.

³⁴"Var har ni lagt honom?" frågade han. "Kom och se, Herre," svarade de.

³⁵Jesus grät.

³⁶Då sa de närvarande: "Se hur han brydde sig om honom!"

³⁷Men andra ifrågasatte: "Kunde inte han som gav den blinde mannen syn ha förhindrat denna mans död?"

³⁸Jesus, återigen djupt rörd, kom till graven. Det var en grotta med en sten lagd över ingången.

³⁹"Ta bort stenen," sa han. "Men, Herre," sa Marta, den avlidnes syster, "vid det här laget luktar det illa, för han har legat där i fyra dagar."

⁴⁰Då sa Jesus: "Sa jag inte till dig att om du har tro, kommer du att se Guds härlighet?"

⁴¹Då tog de bort stenen. Vid detta såg Jesus upp och sa: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.

⁴²Jag vet att du alltid hör mig, men jag säger detta för de människors skull som står här, så att de kan tro att du har sänt mig."

⁴³Efter att ha sagt detta ropade Jesus med hög röst: "Lasarus, kom ut!"

⁴⁴Den döde mannen kom ut, hans händer och fötter var lindade med linnesvepningar, och en duk runt hans ansikte. Jesus sa till dem: "Ta bort gravkläderna och låt honom gå."

⁴⁵Som ett resultat trodde många av de judar som hade kommit för att besöka Maria och hade sett vad Jesus gjorde på honom.

⁴⁶Men några av dem gick till fariséerna och informerade dem om vad Jesus hade gjort.

⁴⁷Då kallade översteprästerna och fariséerna samman Stora rådet. "Vad åstadkommer vi?" frågade de. "Här är denne man som utför många tecken.

⁴⁸Om vi låter honom fortsätta, kommer alla att tro på honom, och då kommer romarna och tar bort både vårt tempel och vår nation."

⁴⁹Då talade en av dem, vid namn Kaifas, som var överstepräst det året, och sa: "Ni är omedvetna om vad som är nödvändigt!

⁵⁰Ni förstår inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela nationen går under."

⁵¹Han sa inte detta av sig själv, i själva verket hade han som överstepräst redan profeterat det året att Jesus skulle dö för den judiska nationen,

⁵²och inte bara för den nationen utan också för Guds skingrade barn, för att föra dem samman och förena dem som en.

⁵³Så från den dagen planerade de att avsluta hans liv.

⁵⁴Följaktligen rörde sig Jesus inte längre offentligt bland folket i Judéen. Istället drog han sig tillbaka till en region nära vildmarken, till en by som heter Efraim, där han stannade med sina lärjungar.

⁵⁵När det nästan var dags för den judiska påsken, gick många upp från landsbygden till Jerusalem för sin ceremoniella rening före påsken.

⁵⁶De fortsatte att leta efter Jesus, och medan de stod i tempelgårdarna frågade de varandra: "Vad tror ni? Kommer han alls till högtiden?"

⁵⁷Men översteprästerna och fariséerna hade gett order om att den som fick reda på var han var skulle rapportera det så att de kunde gripa honom.