Lukas 2

¹Vid den tiden utfärdades en förordning från kejsar Augustus att hela världen skulle skattskrivas.

²Detta var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien.

³Och alla gick för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

⁴Josef gick också från Galileen, från staden Nasaret, upp till Judéen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt,

⁵för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶Medan de var där, var tiden inne för henne att föda.

⁷Och hon födde sin förstfödde son, lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i härbärget.

⁸I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sina hjordar om natten.

⁹Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta.

¹⁰Men ängeln sade till dem: "Var inte rädda. Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.

¹¹Ty idag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad; han är Kristus, Herren.

¹²Och detta är tecknet för er: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

¹³Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud och sade:

¹⁴"Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han har behag till."

¹⁵När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss gå till Betlehem och se det som har hänt, som Herren har låtit oss veta."

¹⁶De skyndade sig iväg och fann Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

¹⁷När de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.

¹⁸Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰Och herdarna vände tillbaka, prisade och lovade Gud för allt de hade hört och sett, så som det hade blivit sagt till dem.

²¹När åtta dagar hade gått och det var dags att omskära barnet, gav de honom namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i moderlivet.

²²När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,

²³(som det står skrivet i Herrens lag: "Varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren"),

²⁴och för att offra ett par turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

²⁵I Jerusalem fanns en man vid namn Simeon. Han var rättfärdig och from och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.

²⁶Det hade blivit uppenbarat för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Smorde.

²⁷Ledd av Anden kom han till templet. När föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som sed var enligt lagen,

²⁸tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

²⁹"Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, enligt ditt ord;

³⁰ty mina ögon har sett din frälsning,

³¹som du har berett inför alla folk:

³²ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel."

³³Barnets far och mor förundrade sig över det som sades om honom.

³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans mor: "Se, detta barn är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som skall bli motsagt.

³⁵Ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd, för att många hjärtans tankar skall uppenbaras."

³⁶Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var mycket gammal. Efter sitt äktenskap hade hon levt sju år med sin man,

³⁷och var nu en änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud dag och natt med fastor och böner.

³⁸Just i den stunden kom hon fram och tackade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

³⁹När de hade fullgjort allt som var föreskrivet i Herrens lag, återvände de till Galileen, till sin stad Nasaret.

⁴⁰Och barnet växte och blev starkt, fyllt av vishet, och Guds nåd var över honom.

⁴¹Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden.

⁴²När han var tolv år gammal gick de upp till högtiden som sed var.

⁴³När högtidsdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.

⁴⁴De trodde att han var med i ressällskapet och gick en dagsresa, men började sedan söka efter honom bland släktingar och bekanta.

⁴⁵När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom.

⁴⁶Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna, lyssnade på dem och ställde frågor.

⁴⁷Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.

⁴⁸När hans föräldrar såg honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn, varför har du gjort så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga."

⁴⁹Han svarade dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?"

⁵⁰Men de förstod inte vad han menade med det han sade till dem.

⁵¹Sedan följde han med dem ner till Nasaret och var dem lydig. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

⁵²Och Jesus växte till i vishet och ålder och i välbehag inför Gud och människor.