Lukas 20

¹En dag när Jesus undervisade folket i tempelgårdarna och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram till honom.

²De talade till honom och sade: "Säg oss med vilken myndighet du gör dessa saker, eller vem som har gett dig denna myndighet?"

³Han svarade dem: "Jag ska också fråga er något. Låt mig veta:

⁴Var Johannes dop från himlen eller från människor?"

⁵De överlade med varandra och sade: "Om vi säger 'Från himlen', kommer han att fråga, 'Varför trodde ni då inte på honom?'

⁶Men om vi säger 'Från människor', kommer folket att stena oss, för de är övertygade om att Johannes var en profet."

⁷Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.

⁸Jesus svarade: "Då kommer jag inte heller att säga er med vilken myndighet jag gör dessa saker."

⁹Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård, hyrde ut den till några bönder och reste bort på en lång resa.

¹⁰Vid skördetiden sände han en tjänare till arrendatorerna för att de skulle ge honom något av vingårdens frukt. Men arrendatorerna slog honom och skickade iväg honom tomhänt.

¹¹Han sände en annan tjänare, men de slog också honom och behandlade honom skamligt och skickade iväg honom tomhänt.

¹²Han sände en tredje, och även honom sårade de och kastade ut.

¹³Då funderade vingårdens ägare, 'Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son; kanske kommer de att visa honom respekt.'

¹⁴Men när arrendatorerna såg honom, överlade de med varandra och sade, 'Detta är arvtagaren; låt oss döda honom, så att arvet blir vårt.'

¹⁵Så de kastade ut honom ur vingården och dödade honom. Vad ska då vingårdens ägare göra med dem?

¹⁶Han ska komma och göra slut på dessa arrendatorer och ge vingården till andra." När folket hörde detta, sade de, "Må det aldrig ske!"

¹⁷Jesus såg direkt på dem och sade, "Vad betyder då det som är skrivet: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit hörnstenen'?

¹⁸Den som snubblar över den stenen kommer att krossas; men den som den faller på, honom ska den krossa."

¹⁹De skriftlärda och översteprästerna sökte att gripa honom i samma stund, men de fruktade folket, för de förstod att han hade talat denna liknelse mot dem.

²⁰Så de höll noga uppsikt över honom och sände spioner som låtsades vara rättfärdiga, för att fånga honom i något uttalande, så att de kunde överlämna honom till ståthållarens jurisdiktion och myndighet.

²¹Spionerna frågade honom och sade, "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt, och du visar ingen partiskhet, utan lär ut Guds väg i sanning.

²²Är det då rätt för oss att betala skatt till kejsaren?"

²³Men han, medveten om deras list, sade till dem,

²⁴"Visa mig en denar. Vems bild och inskrift har den?" De svarade, "Kejsarens."

²⁵Han svarade, "Ge då tillbaka till kejsaren det som tillhör kejsaren, och till Gud det som tillhör Gud."

²⁶De kunde inte fånga honom i vad han sade offentligt, och förundrade över hans svar, blev de tysta.

²⁷Några av sadducéerna, som säger att det inte finns någon uppståndelse, kom till honom med en fråga.

²⁸"Mästare," sade de, "Mose har instruerat oss att om en mans bror dör och lämnar en hustru men inga barn, måste mannen gifta sig med änkan och uppväcka avkomma åt sin bror.

²⁹Nu var det sju bröder. Den förste gifte sig med en kvinna och dog utan barn.

³⁰Sedan gifte sig den andre med henne, och dog

³¹och sedan gifte sig den tredje med henne, och dog och så var det med alla de andra bröderna, tills alla sju dog, utan att lämna några barn.

³²Till sist dog även kvinnan.

³³Vid uppståndelsen, vems hustru kommer hon då att vara, eftersom alla sju var gifta med henne?"

³⁴Jesus svarade, "Människorna i denna värld gifter sig och blir bortgifta.

³⁵Men de som anses värdiga att delta i den kommande tidsåldern och i uppståndelsen från de döda gifter sig varken eller blir bortgifta,

³⁶och de kan inte längre dö; för de är som änglarna. De är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

³⁷Men i berättelsen om den brinnande busken, visade även Mose att de döda uppstår, för han hänvisar till Herren som 'Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.'

³⁸Han är inte de dödas Gud, utan de levandes, för i hans åsyn är alla levande."

³⁹Några av de skriftlärda svarade, "Väl talat, Mästare!"

⁴⁰Och de vågade inte längre fråga honom något om någonting.

⁴¹Sedan sade han till dem, "Varför sägs det att Messias är Davids son?

⁴²David själv säger i Psaltaren: 'Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida

⁴³tills jag gör dina fiender till en fotpall under dina fötter."'

⁴⁴David kallar honom 'Herre.' Hur kan han då vara hans son?"

⁴⁵Medan allt folket lyssnade, sade han till sina lärjungar,

⁴⁶"Se upp för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa mantlar, och älskar hälsningar på torgen, och de bästa platserna i synagogorna och hedersplatserna vid banketter.

⁴⁷De slukar änkors hus och för syns skull gör de långa böner. Dessa män kommer att få en strängare dom."