Markus 3

¹Jesus gick återigen in i synagogan, och där fanns en man med en förtvinad hand.

²De iakttog honom noga för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, i avsikt att anklaga honom.

³Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här framför alla."

⁴Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?" Men de förblev tysta.

⁵Han såg sig omkring på dem med vrede och bedrövades över deras hårda hjärtan, och han sa till mannen: "Sträck ut din hand." Han sträckte ut den, och hans hand blev återställd.

⁶Fariseerna gick ut och började genast konspirera med herodianerna mot honom, för att överlägga om hur de skulle kunna förgöra honom.

⁷Jesus drog sig tillbaka med sina lärjungar till sjön, och en stor skara från Galileen följde honom.

⁸När de hörde om allt han gjorde, kom en stor mängd människor till honom från Judeen, Jerusalem, Idumeen, bortom Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon.

⁹Han sa till sina lärjungar att ha en liten båt redo för honom på grund av folkmassan, för att förhindra att de krossade honom.

¹⁰För han hade botat många, så att de med sjukdomar trängde sig fram för att röra vid honom.

¹¹När de orena andarna såg honom, föll de ner inför honom och utropade: "Du är Guds Son."

¹²Men han befallde dem strängt att inte avslöja hans identitet.

¹³Han gick upp på en bergssida och kallade till sig dem han ville, och de kom till honom.

¹⁴Han utsåg tolv, för att de skulle vara med honom och för att han skulle kunna sända ut dem att predika

¹⁵och ha fullmakt att driva ut demoner.

¹⁶Dessa är de tolv han valde: Simon (som han gav namnet Petrus),

¹⁷Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror (som han gav namnet Boanerges, vilket betyder "åsksöner"),

¹⁸Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Thaddaeus och Simon ivraren,

¹⁹och Judas Iskariot, som senare skulle förråda honom.

²⁰Sedan gick han hem, och återigen samlades en folkmassa, så att han och hans lärjungar inte ens kunde äta.

²¹När hans familj hörde om detta, sökte de ta hand om honom och sa: "Han är från sina sinnen."

²²Och de skriftlärda som kom ner från Jerusalem sa: "Han är besatt av Beelsebul! Med demonernas furste driver han ut demoner."

²³Så han kallade dem till sig och började tala till dem i liknelser: "Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴Om ett rike är delat mot sig självt, kan det riket inte bestå.

²⁵Om ett hus är delat mot sig självt, kan det huset inte bestå.

²⁶Och om Satan är i konflikt med sig själv och är delad, kan han inte bestå; hans slut har kommit.

²⁷Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra hans ägodelar om han inte först binder den starke mannen. Sedan kan han plundra hans hus.

²⁸Sannerligen säger jag er, människor kan få förlåtelse för alla sina synder och vilka hädelser de än uttalar,

²⁹men den som talar mot den helige Ande kommer aldrig att få förlåtelse; de är skyldiga till en evig synd."

³⁰Han sa detta eftersom de sa: "Han har en oren ande."

³¹Sedan kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och skickade in någon för att kalla på honom.

³²En folkmassa satt runt honom, och de sa till honom: "Din mor och dina bröder är utanför och söker efter dig."

³³"Vem betraktas som min mor och mina bröder?" frågade han.

³⁴Han såg på dem som satt i en cirkel runt honom och sa: "Här är min mor och mina bröder!

³⁵Den som gör Guds vilja är min bror, syster och mor."