Markus 4

¹Återigen började Jesus undervisa vid sjön. En mycket stor folkmassa samlades omkring honom, så han steg i en båt på sjön och satte sig, medan hela folkmassan var på stranden vid vattenbrynet.

²Han undervisade dem om många saker med liknelser, och i sin undervisning sade han till dem:

³”Lyssna! En såningsman gick ut för att så sin säd.

⁴När han sådde, föll en del säd vid vägen, och fåglarna kom och åt upp den.

⁵En annan del föll på stenig mark där det inte fanns mycket jord, och den kom snabbt upp eftersom jorden var grund.

⁶Men när solen steg, sveddes den, och eftersom den inte hade någon rot, vissnade den bort.

⁷En annan del föll bland törnen, och törnena växte upp och kvävde den, så att den inte gav någon skörd.

⁸Men en annan del föll i god jord. Den växte, ökade och gav skörd, trettio, sextio och hundrafalt.”

⁹Sedan sade han, ”Den som har öron att höra, låt dem höra.”

¹⁰När han var ensam, frågade de som var omkring honom, tillsammans med de tolv, honom om liknelserna.

¹¹Han sade till dem, ”Guds rikes mysterium har blivit givet till er, men för dem utanför sägs allt i liknelser,

¹²så att, ’de må se men inte uppfatta, och höra men inte förstå; annars skulle de vända om och bli förlåtna.’”

¹³Sedan sade han till dem, ”Förstår ni inte denna liknelse? Hur ska ni då förstå någon liknelse?

¹⁴Såningsmannen sår ordet.

¹⁵Några är som säden vid vägen där ordet sås. Så snart de hör det, kommer motståndaren och tar bort ordet som såtts i dem.

¹⁶Andra, som säden på stenig mark, hör ordet och tar genast emot det med glädje;

¹⁷men de har ingen rot i sig själva och är kortlivade. När svårigheter eller förföljelse uppstår på grund av ordet, faller de snabbt bort.

¹⁸Andra är som säden bland törnen; de hör ordet,

¹⁹men världens bekymmer, rikedomens bedräglighet och begär efter andra ting tränger in och kväver ordet, och det blir utan frukt.

²⁰Men andra är som säden i god jord; de hör ordet, tar emot det och bär frukt—trettio, sextio och hundrafalt.”

²¹Han sade till dem, ”Tas en lampa fram för att sättas under en korg eller under en säng? Är den inte till för att sättas på en lampställning?

²²För vad som än är dolt är menat att bli avslöjat, och vad som än är gömt är menat att komma i ljuset.

²³Om någon har öron att höra, låt dem höra.”

²⁴Han fortsatte, ”Tänk noga på vad ni hör. Med det mått ni använder, ska det mätas åt er—och ännu mer ska läggas till.

²⁵För den som har ska få mer; den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.”

²⁶Han sade också, ”Guds rike är som en man som sår säd på jorden.

²⁷Han sover och stiger upp natt och dag, och säden gror och växer, även om han inte vet hur.

²⁸Jorden ger skörd av sig själv; först strået, sedan axet, sedan den fulla säden i axet.

²⁹Men när skörden är mogen, sätter han genast i skäran, för skördetiden har kommit.”

³⁰Åter sade han, ”Vad ska vi jämföra Guds rike med, eller vilken liknelse ska vi använda för att beskriva det?

³¹Det är som ett senapskorn, som när det sås på jorden, är det minsta av alla frön på jorden.

³²Men när det sås, växer det upp och blir större än alla trädgårdsväxter och skjuter stora grenar, så att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

³³Med många sådana liknelser talade han ordet till dem, så mycket som de kunde förstå.

³⁴Han talade inte till dem utan en liknelse, men privat förklarade han allt för sina egna lärjungar.

³⁵Den dagen, när kvällen kom, sade han till sina lärjungar, ”Låt oss fara över till andra sidan.”

³⁶De lämnade folkmassan bakom sig och tog honom med i båten, precis som han var. Andra båtar var också med honom.

³⁷En stor stormvind uppstod, och vågorna slog in i båten, så att den redan höll på att fyllas.

³⁸Men han var i aktern, sovande på en dyna. De väckte honom och sade till honom, ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?”

³⁹Han steg upp, tillrättavisade vinden och sade till sjön, ”Tyst! Var stilla!” Då lade sig vinden, och det blev en stor stillhet.

⁴⁰Han sade till dem, ”Varför är ni så rädda? Har ni fortfarande ingen tro?”

⁴¹De fylldes med stor fruktan och sade till varandra, ”Vem är då denne, att till och med vinden och sjön lyder honom?”