Markus 5

¹De kom över till andra sidan sjön, till gerasenernas område.

²När Jesus steg ur båten, kom en man med en oren ande genast från gravarna för att möta honom.

³Denna man bodde bland gravarna, och ingen kunde längre binda honom, inte ens med kedjor.

⁴Ty han hade ofta blivit bunden med bojor och kedjor, men han slet sönder kedjorna och bröt sönder bojorna; ingen var stark nog att kuva honom.

⁵Dag och natt bland gravarna och i bergen ropade han och skadade sig själv med stenar.

⁶När han såg Jesus på långt håll, sprang han och föll ner inför honom.

⁷Han ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig inte!"

⁸Ty Jesus hade sagt till honom: "Kom ut ur denne man, du orena ande!"

⁹Sedan frågade Jesus honom: "Vad är ditt namn?" Och han svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."

¹⁰Och han bad Jesus upprepade gånger att inte sända dem ut ur området.

¹¹En stor svinhjord betade på den närliggande sluttningen.

¹²Demonerna bad Jesus: "Sänd oss in i svinen så att vi kan gå in i dem."

¹³Han gav dem tillåtelse, och de orena andarna kom ut och gick in i svinen. Hjorden, omkring två tusen till antalet, rusade nerför den branta sluttningen in i sjön och drunknade.

¹⁴De som vaktade svinen sprang iväg och berättade detta i staden och på landsbygden, och folket kom för att se vad som hade hänt.

¹⁵När de kom till Jesus såg de mannen som hade varit besatt av legionen av demoner sitta där, klädd och vid sina sinnen; och de fylldes av bävan.

¹⁶De som hade sett det beskrev för folket vad som hade hänt med den demonbesatte mannen och om svinen.

¹⁷Då började folket be Jesus att lämna deras område.

¹⁸När Jesus steg i båten, bad mannen som hade blivit befriad från demonerna att få följa med honom.

¹⁹Jesus lät honom inte, utan sade: "Gå hem till ditt folk och berätta för dem vilka stora ting Herren har gjort för dig, och hur han har förbarmat sig över dig."

²⁰Så mannen gick iväg och började förkunna i Dekapolis vilka stora ting Jesus hade gjort för honom. Och alla människor blev förundrade.

²¹Efter att Jesus hade gått över igen med båt till andra sidan, samlades en stor folkmassa omkring honom medan han var vid sjön.

²²Då kom en av synagogans föreståndare, vid namn Jairus, fram, och när han såg Jesus, föll han ner vid hans fötter.

²³Han bad enträget: "Min lilla dotter är nära döden. Kom och lägg dina händer på henne så att hon blir frisk och får leva."

²⁴Så följde Jesus med honom. En stor folkmassa följde tätt och omringade honom.

²⁵Och där var en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år.

²⁶Hon hade utstått mycket under många läkare och hade spenderat allt hon hade, men istället för att bli bättre blev hon sämre.

²⁷När hon hörde om Jesus, närmade hon sig honom bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel,

²⁸och tänkte: "Om jag bara rör vid hans kläder, blir jag frisk."

²⁹Genast upphörde hennes blödning och hon kände i sin kropp att hon var befriad från sitt lidande.

³⁰På en gång insåg Jesus att kraft hade gått ut från honom. Han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"

³¹"Du ser folket tränga sig mot dig," svarade hans lärjungar, "och ändå kan du fråga: 'Vem rörde vid mig?'"

³²Men Jesus fortsatte att se sig omkring för att identifiera vem som hade gjort det.

³³Då kom kvinnan, medveten om vad som hade hänt med henne, och föll ner vid hans fötter och, darrande av rädsla, berättade hon hela sanningen för honom.

³⁴Han sade till henne: "Dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid och var befriad från ditt lidande."

³⁵Medan Jesus fortfarande talade, kom några från Jairus hus, synagogans föreståndare. "Din dotter är död," sade de. "Varför besvära Mästaren längre?"

³⁶När Jesus hörde vad de sade, sade han till honom: "Var inte rädd; tro bara."

³⁷Han tillät ingen att följa med honom utom Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror.

³⁸När de kom till synagogans föreståndares hus, såg Jesus en uppståndelse, med människor som grät och klagade högljutt.

³⁹Han gick in och sade till dem: "Varför denna uppståndelse och klagan? Barnet är inte dött utan sover."

⁴⁰Men de skrattade åt honom. Efter att han hade skickat ut dem alla, tog han barnets far och mor och de lärjungar som var med honom, och gick in där barnet låg.

⁴¹Han tog henne vid handen och sade till henne: "Talitha koum!" (vilket betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stå upp!").

⁴²Genast stod flickan upp och började gå omkring (hon var tolv år gammal). Vid detta blev de fullständigt förundrade.

⁴³Han gav stränga order att inte låta någon veta om detta, och instruerade dem att ge henne något att äta.