Markus 6

¹Jesus lämnade därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom.

²När sabbaten kom började han undervisa i synagogan, och många som lyssnade blev förvånade. De frågade: "Varifrån har denne man fått allt detta? Vad är det för vishet som har getts honom, och vilka mäktiga gärningar utförs av hans händer?

³Är det inte snickaren, Marias son, och bror till Jakob, Joses, Judas och Simon? Är inte hans systrar här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.

⁴Jesus sade till dem: "En profet är inte utan ära, utom i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt eget hus."

⁵Han kunde inte utföra några underverk där, förutom att han lade händerna på några sjuka och botade dem.

⁶Han blev förvånad över deras otro. Sedan fortsatte han att undervisa i byarna.

⁷Han kallade de tolv till sig och började sända ut dem två och två, och gav dem makt över orena andar.

⁸Han instruerade dem att inte ta med något på resan förutom en stav—inget bröd, ingen väska, inga pengar i bältet—

⁹de fick bära sandaler men inte ta på sig två tunikor.

¹⁰Han sade till dem: "Var ni än går in i ett hus, stanna där tills ni lämnar platsen.

¹¹Om någon plats inte välkomnar er eller lyssnar på er, skaka dammet av era fötter när ni lämnar, som ett vittnesbörd mot dem."

¹²De gick ut och förkunnade att människor skulle ändra sina vägar.

¹³De drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.

¹⁴Kung Herodes hörde om detta, för Jesu namn hade blivit välkänt. Vissa sade: "Johannes Döparen har uppstått från de döda, och det är därför dessa mirakulösa krafter är verksamma i honom."

¹⁵Andra sade: "Han är Elia." Ytterligare andra hävdade: "Han är en profet, som en av de gamla profeterna."

¹⁶Men när Herodes hörde detta, sade han: "Johannes, som jag halshögg, har uppstått!"

¹⁷Herodes hade själv beordrat Johannes arrestering och låtit binda och fängsla honom på grund av Herodias, hans bror Filippus hustru, som han hade gift sig med.

¹⁸För Johannes hade sagt till Herodes: "Det är emot lagen för dig att ha din brors hustru."

¹⁹Herodias hyste agg mot honom och ville döda honom, men hon kunde inte,

²⁰eftersom Herodes fruktade Johannes och skyddade honom, då han visste att han var en rättfärdig och helig man. När Herodes lyssnade på honom blev han mycket förbryllad, men han tyckte om att höra honom.

²¹En läglig dag kom när Herodes, på sin födelsedag, gav en fest för sina ädlingar, militärbefälhavare och de ledande männen i Galileen.

²²När Herodias dotter kom in och dansade, behagade hon Herodes och hans gäster. Kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, och jag ska ge det till dig."

²³Han svor till henne: "Vad du än ber mig om ska jag ge dig, upp till hälften av mitt rike."

²⁴Hon gick ut och frågade sin mor: "Vad ska jag begära?" Hennes mor svarade: "Johannes Döparens huvud."

²⁵Omedelbart skyndade hon sig till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat."

²⁶Kungen blev djupt bedrövad, men på grund av sina eder och sina gäster ville han inte neka henne.

²⁷Så han sände genast en bödel med order att hämta Johannes huvud. Han gick och halshögg Johannes i fängelset,

²⁸och bar hans huvud på ett fat, och gav det till flickan, och hon gav det till sin mor.

²⁹När Johannes lärjungar hörde detta, kom de och tog hans kropp och lade den i en grav.

³⁰Apostlarna samlades runt Jesus och berättade för honom allt de hade gjort och lärt.

³¹Sedan, eftersom så många människor kom och gick att de inte ens hade tid att äta, sade han till dem: "Kom bort för er själva till en lugn plats och vila er lite."

³²Så de gav sig av själva i en båt till en avskild plats.

³³Men många såg dem lämna och kände igen dem, och de sprang till fots från alla städer och kom fram före dem.

³⁴När Jesus steg i land och såg en stor folkmassa, kände han medlidande med dem, eftersom de var som får utan herde. Så han började undervisa dem om många saker.

³⁵Vid den tiden var det sent på dagen, så hans lärjungar kom till honom och sade: "Detta är en avlägsen plats, och det är redan mycket sent.

³⁶Skicka iväg folket så att de kan gå till den omgivande landsbygden och byarna för att köpa sig något att äta."

³⁷Men han svarade: "Ge dem något att äta." De sade till honom: "Ska vi gå och spendera tvåhundra denarer på bröd och ge det till dem att äta?"

³⁸Han frågade dem: "Hur många bröd har ni? Gå och ta reda på det." När de hade tagit reda på det, sade de: "Fem, och två fiskar."

³⁹Sedan befallde han dem att låta alla människor sätta sig ner i grupper på det gröna gräset.

⁴⁰Så de satte sig ner i organiserade grupper.

⁴¹Han tog de fem bröden och de två fiskarna, och såg upp mot himlen, välsignade maten, bröt bröden och gav dem till sina lärjungar för att dela ut till folket. Han delade också de två fiskarna mellan dem alla.

⁴²De åt alla och blev helt mätta,

⁴³och lärjungarna plockade upp tolv korgar fulla av brödbitar och fisk.

⁴⁴Antalet män som åt bröden var fem tusen.

⁴⁵Omedelbart fick Jesus sina lärjungar att gå i båten och åka före honom till andra sidan, till Betsaida, medan han skickade iväg folkmassan.

⁴⁶Efter att ha skickat iväg dem, gick han upp på ett berg för att be.

⁴⁷När kvällen närmade sig var båten mitt på sjön, medan han var ensam på land.

⁴⁸När han såg dem kämpa vid årorna, eftersom vinden var emot dem, gick han strax före gryningen ut till dem, gående på sjön, och tänkte gå förbi dem.

⁴⁹Men när de såg honom gå på sjön, trodde de att det var ett spöke och skrek,

⁵⁰eftersom de alla såg honom och blev förskräckta. Omedelbart talade han till dem och sade: "Var vid gott mod; det är jag. Var inte rädda."

⁵¹Sedan steg han in i båten med dem, och vinden lade sig. De blev helt förbluffade,

⁵²för de hade inte förstått betydelsen av bröden; deras hjärtan var förhärdade.

⁵³När de hade kommit över, kom de till land vid Gennesaret och lade till där.

⁵⁴När de steg i land, kände människor genast igen Jesus.

⁵⁵De sprang genom hela området och förde de sjuka på bårar till var de än hörde att han var.

⁵⁶Och var han än gick—i byar, städer eller på landsbygden—lade de de sjuka på torgen och bad honom att få röra vid ens kanten av hans mantel, och alla som rörde vid den blev botade.