Psaltaren 40

¹Jag väntade tålmodigt på Herren; Och Han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.

²Han lyfte mig ur fördärvets grop, ur dyn; Och Han satte mina fötter på en klippa, gjorde mina steg stadiga.

³Han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud; Många ska se och stå i vördnad, Och sätta sin tillit till Herren.

⁴Välsignad är den man som har gjort Herren till sin tillit, Och inte vänt sig till de stolta, eller till dem som blir involverade i falskhet.

⁵Otaliga, Herre min Gud, är de under du har utfört, Och dina tankar mot oss; Ingen kan jämföras med dig. Om jag skulle förklara och tala om dem, Skulle de vara bortom räkning.

⁶Du har inte önskat offer och gåvor; Du har öppnat mina öron; Du har inte krävt brännoffer och syndoffer.

⁷Då sade jag, "Se, jag har kommit; Det är skrivet om mig i bokrullen.

⁸Jag gläder mig att göra din vilja, min Gud; Din lag är inom mitt hjärta."

⁹Jag har förkunnat rättfärdighetens glada budskap i den stora församlingen; Se, jag ska inte hålla tillbaka mina läppar, Herre, du vet.

¹⁰Jag har inte dolt din rättfärdighet inom mitt hjärta; Jag har förkunnat din trofasthet och din frälsning; Jag har inte dolt din nåd och din sanning för den stora församlingen.

¹¹Du, Herre, ska inte undanhålla din medkänsla från mig; Din nåd och din sanning ska ständigt bevara mig.

¹²Ty ont utan tal har omringat mig; Mina skulder har överväldigat mig, så att jag inte kan se; De är fler än håren på mitt huvud, Och mitt hjärta har svikit mig.

¹³Var nådig, Herre, att befria mig; Skynda dig, Herre, att hjälpa mig.

¹⁴Må de skämmas och förödmjukas tillsammans Som söker mitt liv för att förgöra det; Må de vända tillbaka och vanäras Som gläds åt min skada.

¹⁵Må de bli bestörta på grund av sin skam Som säger till mig, "Aha, aha!"

¹⁶Må alla som söker dig glädjas och vara glada i dig; Må de som älskar din frälsning ständigt säga, "Herren bli förhärligad!"

¹⁷Men jag är betryckt och behövande; Må Herren tänka på mig. Du är min hjälp och min frälsare; Dröj inte, min Gud.